Hej hopp. Som jag skrev igår så händer det saker i mitt liv hela tiden. Klart det gör det, annars hade man ju inte varit vid liv...
I vilket fall som helst så skulle jag jobba idag. Mitt underbara jobb som face-2-face säljare för Naturskyddsföreningen.
Andra dagen ute på fältet och jag insåg idag att det här jobbet var ingenting för mig. Jag stod där och funderade på hur jag skulle säga det till min arbetsledare och under tiden gjorde jag en sista stooor ansträngning till att bidra och värva i alla fall en person.
Jag försökte prata med allt som rörde på sig och till sist så vänder jag mig om, söker ögonkontakt med någon random människa så inser jag att den person jag siktat in mig på är ett ansikte jag känner igen. Kunde inte placera vem det var först, men sen så ramlade 25 öringen ner. Det var Mr H:s vän. Självklart.
Han ville inte bli miljöfadder men han gjorde min dag genom att snacka med mig och få åtminstone 20 minuter av passet från helvetet att gå betydligt fortare.
Efter det fick jag nog. Insåg att jag är ämnad för andra saker. Som att söka ett nytt jobb. Tillbaka på ruta ett igen.
Jag ger inte upp, nej nej. Jag borstar av axeln, reser mig och fortsätter. And it feels so fucking good!
Så imorgon blir det plugg, plugg och kladdkaka med min syster. Det var länge sedan vi hade en kväll tillsammans och bara snacka massa strunt. För det är vi bra på, och man ska ägna sig åt saker man är bra på OCH tycker är kul.
För första gången känner jag att jag är i ett med mig själv. Mycket har hänt det senaste halvåret och det blir bara bättre och bättre. Visst, det är pesten att inte ha någon inkomst, och mitt privatliv svackar emellanåt men jag kämpar på, söker jobb, fler jobb och ännu fler jobb. Löser problemen jag har och går vidare. Jag har en sjuk motivation som jag aldrig känt innan. Jag vet vad jag vill plugga, dock inte När jag ska börja plugga men jag tar det piano. Målet är hösten 2009 men vad gör det om jag inte kommer in första gången. Det gör mig bara en erfarenhet rikare och ännu mer motiverad.
Och Kalifornien. Ja jag kommer dit. För jag har bestämt mig för att det ska gå och det är inte omöjligt. Man kan om man vill och kämpar.
I have a dream som en vis man en gång sa och jag ska få min. Om sisådär 3 månader. Jag längtar så mycket. San Fransisco har så mycket att ge och jag är villig att ta emot.
Klockan är redan för mycket och jag ska runda av mitt långa inlägg.
Godnatt folket!
// Cathrine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar