Thanksgiving

Igår var vi på middag hemma hos Jason och Dina. Jason hade lagat mat hela dagen och gjorde också sin första kalkon denna thanksgiving. Jasons mamma, pappa och syster var där, även Jason och Dinas två barn Pica och Henry. De var så söta dessa små goingar. Henry, 1 år, satt i sin lilla stol vid bordet så snällt hela middagen och åt kex och russin. Pica skulle bestämt sitta jämte mig, men Jason och Dina flyttade på henne då hon bara skulle kramas och hålla min hand vid matbordet. Jasons förklaring till det hela: She thinks girls are cool. 

Vi åt stuffing, kalkon, majskolvar,  potatismos (det godaste jag någonsin ätit. Massor med vitlök i.), sallad med ost, sallad med dressing, kall tranbärssås (kan liknas lite med svensk rödkålssallad. ) små frallor, broccoli med riven ost på som stått i ugnen, graving till kalkonen. Graving är typ skyn ifrån kalkonen, fast den är lite söt. Sjukt gott. 

Till efterrätt åt vi äppelpaj och vaniljglass. Den var verkligen to die for! 

Vi var så mätta och sega efter middagen att Hampus faktiskt slumrade till i soffan, Jason somnade i sängen och alla andra var också mer eller mindre utslagna. 

Man kan likna Thanksgiving väldigt mycket med vår julafton. Och ni vet ju hur mycket jag lskar julafton, så ja. Jag tycke om Thanksgiving. Jasons pappa berättade även historien bakom Thanksgiving. Nu kan jag inte sätta den  ord, men i stora drag så firar man vad man är tacksam för. För på 1600-talet var det många som svalt och i så tor utsträckning som man kunde, så hjälpte man varandra att överleva, genom att de svältande fick mat och dyl. Därav har traditionen blivit att man firar och upplyser det man är tacksam för. 

Jag och Hampus tog en promenad och tittade på den klassiska utsikten ut över San Francisco. Den backen som vi gick upp för var inte att leka med! Speciellt inte i mina klackar, haha!

En stund senare begav vi oss hemåt. T-train och buss blev det hem. Inta taxi som jag hade önskat. Mest för att jag inte kunde gå för jag fått sådana skavsår på mina fötter. Ska man vara fin får man lida pin...

Vi hade först tänkt gå på bio men det var inga höjdarfilmer som visades så vi struntade i det. Istället gick vi till en liten park som var fint upplyst under kvällen. Där hade de även en minnesplats för Martin Luther King. Ett vattenfall och flera av hans visdomsord var uppsatta. Väldigt stämningsfullt och väldigt vackert på kvällen. 

Just ja. Som om vi inte ätit nog med mat denna dag så åt vi en slize pizza med. Cicci, kära syster här har de pizzan du alltid drömt om. 1,5 cm tjock botten och tomatsår och ost. Jag åt med pepperoni på. CRAZY. Man blir helt galet mätt på en sådan slize. 

När vi kom hem la vi oss i sofforna, tände lite ljus och så säger Hampus, DEt enda som saknas nu, det är Barry White. Jag letede i itunes och vad hittade jag? Jo Barry White! Så där låg vi i varsin soffa. Lyssnade på Barry White och jämrade oss över hur mätta vi var och innan vi visste ordet av så sov vi. Gulligt or what. 

Idag är det Black Friday vilket innebär SHOPPING!! Idag ska jag allt visa er hur man spenderar pengar! Håhå jajja. JAg ska fynda som aldrig förr och jag ska göra det smart. (Bara för att jag säger så, så kommer jag säkert inte hitta någonting. Haha. 

Nu ska jag väcka en trött Hampus. Jag vill shoppa nuuuuu. Jag ska tillägga att affärerna öppnade tiiidigt i morse för denna dagen. Tänk er mellandagsrean fast tio gånger värre. MAAD!

Ha det kalas alla!

//Cathrine

San Francisco baby!

Till alla er som otåligt väntat på att jag ska läga upp ett inlägg så jag har bara en sak att skylla på. Jetlag.  

Jag känner numera empati för de som reser jorden runt och måste dras med denna jobbiga bieffekt av resandet. 

Flygningen var för lång, men gick bra. Trots lite förseningar och lång väntan i säkerhetskontrollen och tullen så kom jag faktiskt fram en kvart tidigare. 

Sista flygningen, mellan Seattle och San Francisco, den var värst. Jag var så åksjuk och trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. 

När jag väl kommit av planet i San Francisco, ja då hade jag bara ett problem. Att hitta min väska. 

San Franciscos flygplats är pretty darn stor. Jag velade fram och tillbaka och när jag frågat mig runt så hittade jag tillslut vart väskorna kom ut. Efter en liten stund fick jag se ett välbekant ansikte. Käre lille Hampus kom gående med sin gröna flanell skjorta. Usch, hemska flanellskjorta. 

När vi suttit och väntat på att min väska skulle komma ut i en kvart insåg vi att den inte skulle komma på bandet. Vi frågade i informationen efter min väska och de hittade den. Phew. Den stod i säkert förvar vid informationsdisken. 

Sedan bar det av hem och jag och Hampus låg och tjötade in på småtimmarna. Då kom jag på att jag varit vaken i över ett dygn, nej dags att sova sa jag och deckade nog mer eller mindre. 

Igår var jag och shoppade lite. Gick till Union square och första affären jag sprang på var Viktoras secret. Säg hej underkläderna från himmelriket! Jag gick där inne i över en timma. Fick prova en "bra-box" altså en låda med ca 10 BH:ar i min storlek. Jag blev förälskad i "The miracle bra" Tro mig, det händer endast mirakel med den bh:n. Jag överskred min budget idag, men jag tänker såhär. En riktigt bra bh är värd att lägga pengar på.  Men jag säger inte vad den kostade för då blir väl mamma galen. Haha!

Annars hittade jag inte så mycket i  min prisklass vid Union. Väldigt exklusiva affärer och jag vet ett ställe som jag abolut INTE får gå in på. Tiffanys' & Co för då kommer jag vara bankrutt och ha en diamant i min ägo. Farliga saker det där!

Jag förundras över hus artiga och hjälpsamma alla är här. Inte som i opersonliga och bittra Sverige. Jag har bara träffat otroligt snälla människor. 

Jag fick en makeup lagd av en kvinna som jobbade på Dior. En sprayfoundation är snart i min ägo. Den var också som tagen ifrån himmelriket. Jag blir lycklig av lyx, ännu lyckligare blir jag när jag unnar mig det och skämmer bort mig själv. Det borde man göra oftare. 

Jag skulle ju faktiskt ta en outfit tills idag. Det är ju Thanksgiving idag och då får man vara lite fin. Jag letade och letade efter något lite casual men ändå lite uppklätt men hittade ingenting. 

Jag skäms över att säga det, men det slutade med H&M. Ja ni läste rätt. Jag åker över atlanten och handlar i den svenskaste klädaffären du kan hitta. En skjorta och ett par skor blev det. Det gick på ca 350 kr. Inte illa tycker jag. Och det mest oväntade är storleken på skjortan, 34. När har jag köpt 34 egentligen. Aldrig! Men jag tror att det är storlekarna här, de är lite större än i sverige. 

Jag köpte balsam och shampoo igår med. Fy vad det luktar äckligt! Jag måste köpa nytt balsam för det luktar gammal läggningsvätska blandat med tantparfym!

Jag laddar för middagen senare idag. Det kommer bli hur gott som helst med kalkon och sötpotatis! Dock har jag inte hunnit baka några kärleksmums. Eller det kanske jag hinner nu på morgonen. Hmm, tåls att övervägas. Man får ju ta seden dit man kommer. 

Nu är det dags att ta dagen  med storm. Njut av mina inköp. Imorgon blir det nog ännu mer underkläder, jag hade ju inte så mycket med mig. Haha.

Ha det bra alla där i kalla Sverige. Jag tänker på er!

Fem av fem toasters till San Francisco. 

Toodels

Det känns änna hemma här.

Efter tolv timmars tågresa så var vi i morse framme i den snötäckta staden Östersund. Jag och mamma lämnade Cicci, mormor och Minna på stationen för att hämta hyrbilen och ta in på vandrarhemmet. 

När jag och mamma kommer in på vandrarhemmet så ser vi att golvet är rödfläckigt. Hmm, undra vad som hänt. Vi talar med en kvinna som var på väg ut och hon berättade för oss att det varit fest under natten och en kille hade skurit sig illa i handen på en flaska. De röda fläckarna på golv och väggar var alltså blod blandat med vatten eftersom de försökt torka bort det som såg ut som en massaker. 

Mamma började av någon anledning ta tag i att städa upp efter olyckan, men när vi såg koagulerat blod och eventuella köttslamsor i golvmoppen och blodet i köket bestämde vi oss för att är kan vi inte bo. 

En timma senare hade mamma fixat ett rum på Scandic hotell. Väldigt skönt faktiskt. Syster, jag och Minna delar ett rum, mamma och mormor delar också på ett. 

Nästan hela dagen har vi varit hos min ingifta moster Birgitta. Mycket mat har det blivit och Minna har haft hur kul som helst. Hon var i sitt esse när Syslingen Hugo kom. Jädrar, två vilda ungar! De mer vilda än tama. Men kul hade de iallafall. 

Våra kusiner kom och hälsade på med. Emelie och Johan, båda med respektive och barn. 

Imorgon är det dop för Johans och Elisabeths son Erik. De är så söta de små barnen, fast jag är glad att jag inte har något eget. De är bra att låna ibland. Som nu. 

Nu ligger jag i ens sjukt skön hotellsäng och tänker på den goda frukosten som serveras imorgon. Shit vad nice! 

Nu är jag trött och känner att, ja, sängen är min bästa vän och älskare i natt. Haha.

Godnatt

//Cathrine

Östersund

Då var man äntligen här då. Månaden som jag väntat på så länge. Min underbara semester börjar på nordliga breddgrader i Östersund. Där ska jag fira födelsedag, dop, ett till tillskott i släkten och ett giftemål. Livet är underbart. 

Det ska bli hur roligt som helst att åka. Jag har fått den sjukaste resfebern nu, vilket resulterat i att mat är väldigt ointressant men sötsaker, ja, de funkar. Allt blir bra och bitarna faller på plats nästa vecka, när jag är i den stora staden i det stora landet i väst. 

På flyglpalset ska en snäll pojkvän stå och välkomna mig med en liten skylt där det står "Köttis" på. Aaaw. 

Mer uppdatering från och med idag. Detta var ju anledningen till att jag började blogga igen, så ni nyfikna människor kan läsa om mina upptåg och oroa er och kanske inspireras av min resa. Jag måste nämna en utav de största inspirationerna till min resa. Det är min kusin som åkte till Australien när jag var ca 10 år. Wow, vad häftigt tänkte jag. Jag visste knappt vart Australien låg, men det var långt borta och hon åkte själv. Det han etsat sig fast i mitt huvud och legat där och grott i flera år. Nu är jag vuxen nog att så mitt  frö, låta den växa och bli en ordentlig planta, haha!

Idag träffade jag även Nenne, min underbara partner in crime! Vi satt på vårt favorit ställe Viktoria och drack lite vin. Otroligt mysigt. Vi är så lika att det nästan är skrämmande.  Vi tänker exakt likadant och vi behöver inte förklara massa saker när vi träffas. Vi tar det för vad det är och det är skönt. Vi står mer eller minde på samma plats i livet just nu. Vi funderar över samma saker och oroar oss över livet och alla val och prestationer som ska uppnås. Vad man har för krav och vad som helt enkelt försegår i en ung 19 årig kvinnas liv. 

På tal om 19 år, vi har planerat vår 20:års fest lite ikväll. Gästlistan är skriven på ett kvitto från pressbyrån och är grupperad och brainstormad. Jag älskar PBL. Om mina kära lärare från gymnasiet läster detta kommer de  gå i taket och säga "Vad var det vi sa!" PLB är världens bästa hjärntvätt! Tack Jessica och Nina för era underbara peptalks. Kärlek till er.

 

Så om några månader kan ni vänta er en inbjudan till vår 20:års skiva. Då blir det åka av! 

Vi hade tänkt hyra en lokal och fixa DJ och bjuda på mat och dryck för en överkomlig summa. Visst låter det kalas! Jag och Nenne funderar även på en lite spa-tripp innan festen för att vara redigt ordninggjorda till festen. Ska det vara så ska det banne mig vara!

Jag känner att jag är redo för min resa. Jag är redo att kastas ut i vida världen och se saker, träffa människor och möta nya kulturer. Tre veckor i San Francisco kommer bli ett minne för livet. 

Nu ska jag sova, men imorgon blir det uppdatering. Hoppas jag iallafall. Om jag har tillgång till internet. Skandal om jag inte har det. Nå väl. Det löser sig alltid. 

Godnatt

//Cathrine 

Soooon!

Bajs

Som sagt härifrån kan det bara gå nerför. I belive i'm going downhill now. 

Jag blir som förr, besviken. Om och om igen. Så fort jag satsar så faller jag. Och det finns en anledning. En anledning och en sanning som jag aldrig vågar se i vitögat. 

Suck pest och pina. Den svåra vägen tar ut sin rätt. Eller nej. Det har inte rätt att alltid göra det svårt för mig, men det gör den och jag börjar bli sådan att när det går emot mig, då lämnar jag det och börjar något nytt. Förr red jag ut stormen men fan. Jag börjar bli redigt less på att alltid rida ut den eviga stormen. 

I vår är det jag som gör något kreativt. Jag pallar inte bry mig om någon. För det finns ingen annan som gör det, så varför ska jag. 

Ett äventyr får det bli. Ett äventyr med mig själv. Större och bättre än USA. Kanske Australien?

Ja, det låter lockande. 

För fuck alla människor. Alla band som man bygger upp under åren de bryts på ett eller annat sätt. Livets gång i guess men det är sorgligt. Människor är sorgliga och jag börjar tappa hoppet på människan. 

Det finns en människa jag tror på och endast en. Mig själv. För då vet jag vad jag kan få och vad jag ska kämpa för. Man blir oftast mer besviken på andra än på sig själv. 

Dagens insikt. 

Jag trodde allt var annorlunda, men det är exakt som förr. Människor är födda egoister. Även jag. 

Godnatt. 

shithead

Ibland blir man fruktansvärt trött på folk. då vill man bara kasta saker på dem och önskar att de aldrig blivit födda. Jag önskar ju inte det egentligen och jag tänker inte kasta saker på dem heller. 

De senaste dagarna på jobbet har varit tuffa. Tur att jag får lite semester snart. Tre veckor med bara me-time. Jag ska fixa naglar, gå på ansiktsbehandlingar, shoppa och i allmänhet bara göra saker som intresserar mig och fan vad skönt det ska bli! 

Nu ska jag sova. Mest för att jag är en trött 19 åring som behöver skönhetssömn. Ja, ni hörde rätt. Även jag behöver skönhetssömn. 

Må alla jobbiga människor som förpestat min dag få en lika jävlig dag imorgon! KARMA

Vilket fick mig osökt att tänka på jag vill börja yoga. Ett nytt mål som läggs på listan nu. Sådr, nu vet ni. 

Godnatt

//Cathrine

fathersday

Idag är dagen då vi hyllar våra pappor. Jag har gjort det genm att baka sjukt goda blåbär/hallon muffins och en lite present får han av mig och syster lite senare idag. 

Syster med familj kommer hit om en stund. Yay, leka med det lilla barnet!

Jag vet inte vad jag höll på med i natt. Jag sparkade mitt knä in i väggen så nu har jag sketaont!! Sedan har det varit sjukt varmt i mitt rum i natt med. 

Jag har blivit en liten kärring. Jag tycker det är skönt att lägga mig klockan tio på kvällen och har inga större problem att gå upp 05.45 på morgonen. Det i sig är väl helt ok, men när man en fredag är trött vid halv åtta och undar när man ska få gå och lägga sig, det är då det börjar bli illa. Jag gick och la mig elva både fredadg och lördag för att jag somnade framför tv:n. Välkommen till vuxenlivet, haha!

Jag har fått min passerkort till jobbet med. Fy fan. Jag hatar att ta kort till sådant. jag kan trösta mig med att kortet är bättre än mitt passerkort till Liseberg.

Nu ska jag äta muffins och senare ikväll blir det till att träna lite. Woho, heja mig!

Peace

// Cathrine

We all begin somewhere

Och äntligen kommer Kenny begins. Hittade en trailer till den kommande hitfilmen med barndomshjälten Kenny Starfighter. Vart har du varit alla dessa år? Som sagt, änligen är han tillbaka! 30:e januari är det jag som sitter i biosalongen med en hollywoodmeny!

Ingen har undgått Barac Obamas jordskredsseger och är nog min nya superhjälte. 

Han är en man med stora ord och jag hoppas att han kan leva upp till förväntningarna. Jag är säker på att vi går mot bättre tider. Tack Barack!